Kjoii

Jag sitter här och tittar ut genom fönstret.
Undrar; Varför är livet så komplicerat?
Jag tror på ödet och det är det ända jag tror på.
Allt som händer har en mening.
Man ska leva här och nu och inte imon.
Men varför, bara varför har jag denna oroliga känsla inom mig som
säger att jag inte räcker till?
Jag vill så mycket i mitt liv, men har varken pengar eller ork till det.
Är jag trött på livt jag lever idag, nej. Inte ett dugg men jag undrar hur mitt liv
hade sett ut om jag hade valt en annan väg.
Men funderingarna kommer väl alltid att stanna kvar.
Jag måste leva livet så som jag vill och inte för att någon annan säger något.

Jag måste ta reda på vad jag vill.