Kjoii

En skuldkänsla som borde finnas där men den finns inte.
Jag är rädd för att jag söker en väg och ett liv som inte går att få.
Är jag för beroende av andra så jag inte ser vad jag själv behöver?
Ibland måste man vara lite självisk för att kunna ta hand om sig själv och
ta reda på vad man vill.
Man behöver göra saker för sig själv, även om andra kan bli sårade eller ledsna.
Jag behöver ta itu med mitt liv, behöver ta reda på min väg och vart jag vill komma.
Jag måste finna modet inom mig för att kunna göra det jag vill.


Syrkan finns inom mig, jag måste bara finna den.

Jag sitter här och tittar ut genom fönstret.
Undrar; Varför är livet så komplicerat?
Jag tror på ödet och det är det ända jag tror på.
Allt som händer har en mening.
Man ska leva här och nu och inte imon.
Men varför, bara varför har jag denna oroliga känsla inom mig som
säger att jag inte räcker till?
Jag vill så mycket i mitt liv, men har varken pengar eller ork till det.
Är jag trött på livt jag lever idag, nej. Inte ett dugg men jag undrar hur mitt liv
hade sett ut om jag hade valt en annan väg.
Men funderingarna kommer väl alltid att stanna kvar.
Jag måste leva livet så som jag vill och inte för att någon annan säger något.

Jag måste ta reda på vad jag vill.