En del av mig förtvinar.
Jag känner mig rädd, dum och förvirrad.
En ensamhet som jag så väl känner till finner jag nu i mitt liv.
Jag känner mig ensamn även om jag har människor runt omkring mig.
Trårarna kommer sakta ner från mina kinder.
Dem vill inte sluta komma utan bara fortsätter rinna ner fån mina kinder.
Jag vet inte vad det är med mig.
Allting känns så rätt i mitt liv nu, men ändå känner jag såhär.
Varför?
En ensamhet som jag så väl känner till finner jag nu i mitt liv.
Jag känner mig ensamn även om jag har människor runt omkring mig.
Trårarna kommer sakta ner från mina kinder.
Dem vill inte sluta komma utan bara fortsätter rinna ner fån mina kinder.
Jag vet inte vad det är med mig.
Allting känns så rätt i mitt liv nu, men ändå känner jag såhär.
Varför?
