Jag vill inte och jag kan inte släppa dig.

Du är I mitt huvud varje dag. Jag blir inte galen av det, utan bara glad.
Jag vill ha dig här, för jag har dig kär.
Men varför, VARFÖR, i hela friden släppte jag dig när jag hade min chans?
Jag vill ju så gärna ha dig här hos mig.
För varje dag som går ångrar jag att jag sa nej.
Hur kunde jag vara så dum?
Jag vet ju hur jag känner för dig.
Snälla ge mig en chans till.

"Livet är för kort för att leva i tystnad, kom ut ur ditt skal."

Jag måste samla mod och våga berätta för dig hur jag känner.
Tänk om det kunde bli du & jag.

Det hade varit en dröm <3


image59

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0