Träning, men ändå inte.
Nu är det så att det är andra gången jag har varit hos min Kiropraktikor.
Ska dit där igen på onsdag. Det är drygt, men de ska ju hjälpa så det är bara att stå ut.
Och jag vet ju at det finns människor som ha det såå mycket svårare än mig.
Jag kan bara säga till dem, ge inte upp hopet.
Iallafall, han säger att jag har en obalans i mitt bäckenben.
Jaha, och de menas med. Han säger att jag inte bör springa
och att jag inte bör "Fläka mig" i målet.
Så jag åker till träningen, och jag vill såå sjukt gärna vara med, men får inte.
Jag får sitta bredvid och göra sit-ups, balans övningar och andra övningar.
Kul? Nä inte de minsta. Jag vill göra de sakerna som de andra gör.
Inte bara sitta bredvid och titta.
Jag blir lite deprimerad, men d går snart över.
Min tränare sa att jag fick vara med lite imon på träningen.
Fy vad jag ska ge allt då.
På torsdag är det bara en vecka tills våra första träningsmatch mot Åhus.
Nä, nu är det dags för mig att hoppa i sängen.
ska ju upp kl 6.00 för att heja fram de svenska damhandbollslagen i OS.
God natt och sov gott.
Vi hörs imon. 
